Varför Foff Stockholm är mot regeringens förslag till vårdnadsbidrag

Foff Stockholm kräver att varje barnsrätt att växa upp i ett jämställt och jämlikt samhälle går före enskilda föräldrars behov av att lösa sitt livspussel.

Det går inte att jämföra omsorg från en nära anhörig som en förälder, med omsorg från en professionell barnskötare eller förskolelärare.  Alla barn har rätt till en utvecklande miljö där barnets sociala kompetens byggs i samspel med utbildade pedagoger och andra barn. Det går inte att förutsätta att alla barn har en trygg och stimulerande hemmiljö, här spelar förskola och skola en viktig roll för att jämna ut de skilda villkor barn från olika familjer föds in i. Barn till föräldrar med hög utbildning har i större utsträckning gått i förskola än barn till lågutbildade föräldrar. Även barn till invandrade svenskar har varit underrepresenterade, något som dock har minskat i och med maxtaxans införande.

Samhällets stöd till barnfamiljerna är ingen rättighet för den enskilde utan ett ekonomiskt/politiskt verktyg för att skapa ett som helhet fungerande samhälle. Det måste gå före vissa individers önskemål.

Foff Stockholm anser att föräldraskapet gäller alla

Det finns ingen ”naturlig” biologisk föräldrainstinkt.  Alla människor är presumtiva föräldrar. Vi ser föräldraskapet som något som angår flera än bara barnets närmsta anhöriga. Det yttersta föräldraansvaret vilar så klart på dem som är vårdnadshavare. Men andra viktiga vuxna i barnets närhet har också ett föräldraansvar och är delaktiga i att bygga den världsbild som barnet kommer att ha med sig. Alla vuxna är ansvarar för att inga barn far illa i vårt samhälle.
Formen för hur vi tar hand om våra barn påverkar inte bara barnet utan hela samhället. Att överlåta ansvaret åt enskilda föräldrar att bestämma hur vi alla ska leva våra liv är inte rimligt.

Foff Stockholm anser att föräldraskapet sträcker sig globalt

Ett fullödigt föräldraskap innebär inte bara att direkt ta hand om sina egna barn, utan indirekt om alla barn, lokalt som globalt.
En feministisk förälder ifrågasätter sig själv och omvärlden utifrån ett feministiskt perspektiv, och försöker förändra samhället i feministisk riktning. Det gäller att hela tiden fråga sig hur det egna handlandet eller passiviteten bidrar till att stärka stereotypa könsroller, bidrar till en försämrad miljö, eller upprätthåller den ojämlika maktfördelningen i samhället.

FOFF Stockholm är för valfrihet

Idag har barnens föräldrar i teorin full valfrihet i hur de vill forma sina barns uppväxt upp till skolåldern. Men i praktiken styrs föräldrarnas möjligheter att själva välja av faktorer som kön, klass och etnicitet.  Här har staten en viktig roll att fylla för att minska skillnaderna i människors olika möjligheter att styra sina liv.
Vi anser inte att det är ett fritt val att det oftast är kvinnor som tar större ansvar för barnen. Vi anser att det är starka normer och värderingar som gör det möjligt för en man, men inte för en kvinna, att välja bort sina barn.

Den så kallade familjen är inte ”en enhet” utan består av flera individer med olika förhandlingsmöjligheter. Det är ingen självklarhet att föräldrar sinsemellan rättvist fördelar sina ekonomiska resurser som lön, försäkringar och pensionssparande. Oftast är det kvinnan som missgynnas vid en skilsmässa. Men det är inte bara den enskilda kvinnan som missgynnas av sina ”fria” livsval, det är alla andra kvinnor som missgynnas också, då de genom att de ses som en mer ”opålitlig” arbetskraft.

Det bör vara statens uppgift att motverka ojämställdhet mellan könen, inte att ytterligare spä på dem genom missriktade vårdnadsbidrag.

Att stanna hemma med sina barn ska vara ett fritt val, inte det enda valet

Foff Stockholm anser att det är viktigt att bidrag till barnfamiljer inte ytterligare förstärker ojämlikheten i samhället, genom att uppmuntra vissa socialgrupper till bidragsberoende. Lågutbildade och lågbetalda kvinnor, och kvinnor med svag förankring, däribland grupper av invandrade kvinnor, på arbetsmarknaden är de som kommer lockas av förslaget att vara hemma för lite pengar. Genom detta blir de ännu mer beroende av en annan person för försörjning, de hamnar ytterligare en bit utanför arbetsmarknaden och får sämre pension. För barn till invandrade svenskar spelar förskolan en viktig roll för såväl språkutveckling och integrering i samhället. Forskning från Norge visar att invandrade norrmän från icke-europeiska länder är de som i störst utsträckning nyttjar vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget är inte en fråga om enskilda individers valfrihet, utan om alla barns ska ha samma möjligheter, oavsett kön, klass eller etnicitet.

I arbetet för ett jämställt samhälle är det barnens behov som står i centrum

Att sätta barnet i centrum innebär: 

  1. Att utgå från barnets behov, inte föräldrarnas behov, eller normer om hur en ”familj” ska se ut.
  2. Att ge barnet mycket tid. Det är i samspelet med närstående vuxna, föräldrar, pedagoger, vänner och släktingar som barnet skapar sin identitet.
  3. Att se kostnader för barns uppväxt som en nödvändig investering. En kvalitativ förskole- och skolverksamhet är samhällets fundament. Alla barn har rätt till en trygg och stimulerande miljö, oavsett familjebakgrund.
  4. Att alla barn ska ha samma möjligheter oavsett klass, kön och etnicitet

Foff Stockholm vill ge vård- och omsorgsarbete högre status i samhället genom att se till att fler män tar sin del av omsorgsarbetet.

 

 

 

 


"Risken är att vårdnadsbidraget kommer att utnyttjas mest av de vars barn som verkligen behöver förskolan. Om vårdndsbidraget används istället för socialbidrag kommer en del barn inte få det pedagogiska stöd de behöver förrän i skolåldern.."

Eva Hansson, lärare, mamma och mormor.

pappa

Vårdnadsbidraget vidgar de ekonomiska klyftorna

FORSKNING från SCB visar att en konsekvens av att barn från familjer med låga inkomster börjar senare i förskola är att skillnader i barns ekonomiska villkor förstärks. Det är särskilt barn med invandrarbakgrund som drabbas av avsaknad av språkträning och insocialisering i den rådande kulturen. (SCB Välfärd Nr 2 2006 s.20-21)

Barn som cyklar

Långt kvar till jämställdhet

Jämställdhetsnormen må vara utbredd, men i praktiken är det uråldriga mönster som styr.
Att en kvinna tar mammaledigt ses som självklart, att en man tar pappaledigt ses som osolidariskt mot arbetet. Män upplever oftast mindre acceptans från omgivningen till att ta föräldraledigt än vad kvinnor gör och det faktum att även mäns löneutveckling påverkas mer negativt än kvinnors vid uttag av föräldraledighet visar att detta inte bara är inbillning från männens sida. ( SOU 1997:137, Albrecht m fl. ”Kvinnor och mäns löner – förvärvsavbrottets betydelse”, 1997)

Barn som blåser såpbubblor